Nationellt Kompetenscentrum Vattenbruk

Försöksstationer

Fiskeriförsöksstationen i Älvkarleby

Vattenbruk är en växande näring i Sverige och världen och allt fler konsumenter efterfrågar odlad fisk som ett komplement till den vildfångade. En förutsättning för ett miljövänligt och djuretiskt vattenbruk är att det bedrivs forskning och avel på odlad fisk. Fiskeriförsöksstations huvudsakliga uppgift är att producera lax och öring för Dalälven, totalt cirka 140.000 2-årig lax och öring per år. Läs mer »

Havsfiskelaboratoriet

Havsfiskelaboratoriet  arbetar med biologisk datainsamling, bestånds- och ekosystemanalys samt vetenskaplig rådgivning som grund till förvaltningsbeslut både nationellt och internationellt. Läs mer »

Kustlaboratoriet

F.d.Fiskeriverkets nu SLU:s kustlaboratorium tillhandahåller vetenskaplig rådgivning baserade på ekosystemansatsen för verkets olika rådgivningsprogram. Laboratoriets huvudkontor finns i Öregrund med lokalkontor i Simpevarp och i Väröbacka. Laboratoriet har också personal på Havsfiskelaboratoriet i Lysekil. Läs mer »

Sötvattenslaboratoriet

Sötvattenslaboratoriet i Drottningholm ansvarar för forsknings- och utvecklingsverksamhet på fisk och fiske i sjöar och vattendrag. Läs mer »

Kälarne - Vattenbrukscentrum Norr AB

Stationen i Kälarne är belägen i Bräcke kommun i östra Jämtland, här bedrivs forskning, utbildning och utvecklingsarbete inom områdena fiskodling , fiskevård, kryokonservering och bevarande samt avel. Kälarnestationen är idag den enda anläggningen i landet som är specialutrustad för ett omfattande genetisk avelsarbete med fisk. I detta ingår också kryokonservering d.v.s. djupfrysning av mjölke från hotade stammar för långtidsförvaring i genbank. Anläggningen har ett odlingstillstånd på 30 ton, aktuella arter är Röding, öring och regnbåge. Läs mer »

Norrbyn - Umeå marina forskningscentrum

Vid UMF finns en modern fältstation med många olika faciliteter som är tillgängliga för forskning och miljöövervakning. Här finns bland annat en av Europas modernaste mesokosmanläggningar, med möjlighet att i detalj styra vattenmiljön inuti stora tankar. Dessutom finns mikroskoprum, termokonstantrum, tråghallar för fiskförsök och speciella laboratorier för arbete med till exempel formalin och radioaktivt material. Läs mer »

Kristineberg

Kristineberg är beläget vid Gullmarsfjordens mynning, vilket gör det lätt att snabbt nå såväl kustmiljöer som öppet hav. Stationen, som grundades 1877, drivs av Göteborgs universitet. Den är en av världens äldsta marina stationer för forskning och utbildning, och har en lång tradition av att ta emot gästande forskare. Läs mer »

Tjärnö

Tjärnöstationen grundades 1963 och ligger nära Kosterfjorden på den svenska västkusten. Det tar bara femton minuter med båt för att komma till den enda äkta oceaniska miljön i Sverige. Förkastningssprickan i Kosterfjorden är 247 meter djup och når ända ut till Atlanten. Fjorden har oceanisk salthalt (35‰) i bottenvattnet och god vattenomsättning. Läs mer »

Ny lösning på musselmjölstillverkning

musslaMusselodling hoppas många på kan vara ett miljövänligt sätt att skapa foder till odlad fisk istället för att använda vildfångad fisk från i många fall icke bärkraftiga bestånd. Det har dock varit ett problem hur man på ett effektivt sätt ska få ut köttet ur musslorna. Nu har svenska forskare kanske hittat en lösning. Läs mer...

Ny strategirapport om ostronodling

ostronFriska vatten, stort kunnande, en uppskattad kvalitetsprodukt i tiden och en hungrande, internationell marknad. Det finns många anledningar att se ljust på möjligheterna till kommersiell odling av det inhemska ostronet Ostrea edulis i Skandinavien. Projekt Nord-Ostron har under 2009-2012 arbetat med att utveckla och stärka ostronodlingsindustrin, och presenterar nu en rapport. Läs mer...

Skaldjur

Blåmusslor

musselodlingBlåmusslor odlas huvudsakligen på band i havet främst längs västkusten. När de nått konsumtionsstorlek efter ca 18 månader skördas de. Blåmusslor är ganska tåliga vad gäller både temperatur och salthalt. De vill ha en salthalt över fyra promille, men tillväxten är reducerad redan vid salthalter under 18 promille. Det gör att de blåmusslor som växer i Östersjön inte blir lika stora som de som växer i Västerhavet. Blåmusslor används idag främst till mat, men även till foderändamål och som gödningsmedel. Eftersom blåmusslor lever på att filtrera fram mikroskopiska organismer ur havsvatten tar de därigenom upp näringsämnen ur havet när de växer till. Dessa näringsämnen förs bort ur den marina miljön när musslorna sedan skördas. På så sätt minskar odling av blåmusslor närsaltsbelastningen i vattnet i det område där de odlas.

Enligt statistik från SCB finns 14 odlingar av blåmussla i Sverige år 2011. Dessa producerade 1470 ton musslor under samma år. En mindre del av produktionen förpackas färska i nät i konsumtionsstorlek och säljs på den svenska och norska marknaden. Den större delen av volymen förpackas i större emballage och exporteras till grossister, främst i Nederländerna, för vidare försäljning på den europeiska marknaden. All produktion av musslor kontrolleras regelbundet av Livsmedelsverket för att undvika att musslor med förhöjda halter av algtoxiner och e-colibakterier når konsumenterna. De större musselodlarna lägger ut sina odlingar i flera olika områden för att på så sätt alltid kunna ha områden som är fria från algtoxiner och därigenom kunna säkra regelbundna leveranser.

Ostron

I Sverige finns det numera två arter av ostron längs västkusten, dels det ursprungliga inhemska ostronet (Ostrea edulis) och dels det nyligen etablerade japanska jätteostronet (Crassostrea gigas). Det ursprungliga svenska ostronet växer på så kallade ostronbankar på 3–8 meters djup på relativt sandiga lätt sluttande bottnar. För att ostronen ska fortplanta sig behöver vattentemperaturen överstiga ett viss tröskelvärde. I Sverige finns det indikationer på att vattentemperaturen bör överstiga 15 grader C. Det japanska jätteostronet har etablerat sig på västkusten under de senaste två åren och växer lite grundare än det ursprungliga svenska ostronet. Det svenska ursprungliga ostronet plockas genom dykning och säljs både i Sverige och på export.

Ett företag på västkusten, Ostrea Sverige AB, har utvecklat en teknik för att föröka det ursprungliga inhemska ostronet i landbaserad odling, varefter larverna kan sättas ut för vidare odling och skörd i havet. Verksamheten är tänkt att omfatta hela produktionen från reproduktion till färdigt ostron. Odlingen är tänkt att ske längs Bohuskusten och försäljning är tänkt att ske främst genom export till den europeiska marknaden. Produktionen kommer att bedrivas i egen regi och på sikt även i samarbete med enskilda kontraktsodlare. Målet med den egna odlingen är 350 ton och målet med produktion genom samarbete med kontraktsodlare är väsentligen högre.

Ostron tillhör vattenägaren upp till 200 meter från land och runt öar större än 100 meter. Det finns en handfull dykföretag som har avtal med vattenägare om att få plocka ostron och säljer dem vidare till restauranger och grossister. Det japanska jätteostronet är en art som har invaderat västkusten och har spridit sig explosionsartat. De har numera hittats från Strömstad ner till Falkenberg. Än så länge är det osäkert hur den nya arten kommer att påverka ekologin i havet.

Kräftor

Kräftor odlas idag för utplantering och för konsumtion. Odling av sötvattenskräftor sker normalt i grävda dammar där kräftorna både lever av den föda som förekommer naturligt i dammen samt även utfodras. Sverige importerar årligen ca 3 000 ton beredda matkräftor från framförallt Nordamerika, Kina och Turkiet. Det fångas också ca 1 500 ton kräftor i naturvatten varje år varav ca 10–20 % utgörs av den ursprungliga flodkräftan. Den tillståndsgivna produktionen ligger för närvarande på ca 600 ton i landet varav ca 450 ton är signalkräfta och ca 150 ton flodkräfta. Denna produktionsvolym är fördelad på ca 550 tillstånd.

Enligt undersökningar från 1990-talet skattas kräftproduktionen i Sverige till ca 55 ton per år. Enligt SCB och Fiskeriverkets statistik producerades emellertid endast ett ton kräftor i odling år 2011. Av de flesta meddelade odlingstillstånd att döma har dock de flesta odlare troligen en produktion som understiger 50–100 kg per år och många som har kräftodling som hobby producerar kanske bara 10– 20 kg per år. Prisbilden för signalkräfta bedöms i dagsläget vara ca 6–7 kr per styck, medan flodkräftor bör betinga det dubbla priset dvs. ca 12– 15 kr per styck.

 

Prenumerera på denna RSS-feed