Nationellt Kompetenscentrum Vattenbruk

Övriga arter

Ål

odlingsarterIdag produceras det ca 90 ton ål årligen i Sverige. Ålodlingen i Sverige baseras på att vildfångade yngel föds upp i odling eftersom artificiell reproduktion ännu inte är möjlig. Ålen kräver höga temperaturer för god tillväxt och därför används idag recirkulationssystem för att vara sparsam med energi. Den europeiska ålen har under de tre senaste decennierna minskat drastiskt och dagens bestånd utgör endast 1 % av det som fanns på 1960-talet. Orsaker till beståndsminskningen har inte fastställts, men klimatförändringar, föroreningar, förlust av habitat och hög dödlighet vid turbinpassager har nämnts som möjliga faktorer. EU-kommissionen har framfört att inom en snar framtid kommer ålen inte att vara en exploaterbar resurs om inte åtgärder vidtas som förbättrar överlevnad och reproduktion. Mot bakgrund av ålbeståndets utsatta läge och behovet av åtgärder kan framtiden för odling som baseras på vildfångat material förefalla osäker. Framtidsutsikterna för ålodling kan dock förändras i positiv riktning om man lyckas utveckla artificiell reproduktion för denna art, ett område som fokuseras speciellt i EU:s nuvarande forskningsprogram. 

Abborre

Odling av abborre sker idag i mycket liten skala i Sverige. Det krävs stora forsknings- och utvecklingsinsatser om produktionen ska kunna utökas. Det finns ett intresse att odla abborre som en nischad produkt men för att erhålla en god tillväxt på abborren krävs höga vattentemperaturer vilket medför höga driftkostnader. Initiativ för att odla abborre har tagits bland annat i Belgien, Frankrike och Irland men någon egentlig kommersiell produktion av arten har ännu inte skett i Europa.

Gös

Gös är en uppskattad matfisk men liksom abborren är den svårodlad och har stora krav vattentemperaturer. För att odling av gös ska kunna bedrivas i större skala behövs även här stora forsknings- och utvecklingsinsatser. Större delen av odlingsverksamheten är idag inriktad på uppdragning av yngel samt utsättning. Odling av gös för utsättning har även visat sig vara bra ur miljövårdssynpunkt. Genom att sätta ut gös i näringsrika sjöar där växtplankton frodas och bidrar till syrebrist, kan betestrycket från allätande fiskar på djurplankton minska och trycket istället öka på växtplankton samtidigt som näringsämnen kan tas ur systemet i form av vuxen gös.

Röding

charrRöding (Salvelinus alpinus) är en kallvattensart som började odlas som matfisk i norra Sverige i mitten på 1980-talet. Av flera skäl, bland annat en del olyckliga lokaliseringar och en allmän nedgång för vattenbruksnäringen under slutet av 1980-talet, stannade utvecklingen av och endast ett fåtal odlingar överlevde. Produktionen låg länge tämligen konstant runt blygsamma 500–800 ton per år tills för några år sedan. Expansionen av rödingodling har nu tagit fart och produktionen ligger i dagsläget på runt 1200 ton.

Huvuddelen av produktionen är förlagd till Jämtlands och Västerbottens län och domineras av två aktörer. Svenskodlad röding säljs till stormarknader, resaturanger samt på lokala eller regionala marknader. Med något undantag har nuvarande rödingodlingar ingen egen vidareförädling. Den svenska odlingen av röding sker i dagsläget främst i nätkassar i insjöar och regleringsmagasin. Odling av röding är förhållandevis enkelt förutsatt att temperaturen inte överstiger 15 °C under en längre tid. Sedan mitten på 1980-talet har det bedrivits ett intensivt och framgångsrikt avelsarbete i Sverige för att få fram en röding med goda odlingsegenskaper.

Som nämnts tidigare begränsas lokalisering av rödingodling av fiskens temperaturbehov men det krävs även att verksamheten bedrivs där miljöpåverkan är acceptabel. I detta sammanhang har det framhållits att de stora regleringsmagasinen i Norrland utgör en viktig potentiell resurs för en utökad odling. Förutom i Sverige odlas röding som matfisk på Island, i Norge och Kanada. Den globala produktionen uppskattas till ca 6000 ton per år. Mindre volymer produceras även av odlingar på Irland, i Skottland och Finland. Island har goda naturliga förutsättningar för rödingodling med bland annat tillgång till varmt vatten som ökar tillväxten under vinterhalvåret. Liksom Sverige bedriver även Island ett systematiskt avelsarbete. Detta har bidragit till att Island är den europeiska nation som nu producerar mest röding för konsumtion, ca 3000 ton per år.

Antal sättfiskodlingar är omkring 20 st och många av dessa producerar sättfisk för utsättning för att främja fisket. Den genom nya och utökade tillstånd förväntade expansionen av odlad röding kräver ökad tillgång till sättfisk av en rödingstam med egenskaper som lämpar sig för odling. En sådan ökad tillgång kan inte utan svårigheter tillgodoses på kort sikt. Bidragande är här att nuvarande avelsverksamhet har varit anpassad till en låg volym odlad fisk, runt 500 ton per år. Att öka volymen i avelsprogrammet tar flera år att genomföra på grund av en begränsad tillgång på avelsfisk av god kvalitet och på generationstidens längd hos röding. Ytterligare en flaskhals för expandering av rödingodling är den låga överlevnaden för artificiellt befruktad rom av röding. Idag är överlevnaden hos rödingrom endast 30-50% jämfört med 85-90% hos annan odlad laxfisk. Anledningen till denna låga överlevnad är idag okänd och medför problem beträffande tillgång på odlingsmaterial, fördyrar avelsverksamheten och ger i förlängningen en högre kostnad för odlarna.

Regnbåge

rainbowRegnbågslax (Oncorhynchus mykiss) utgör i dagsläget den största delen av den svenska vattenbruksproduktionen med en årlig produktion av ca 10700 ton. Anledningen är en lång tradition av odling av denna art som både matfisk och utsättning för sportfiske. Den är relativt lättodlad och växer bra även i relativt höga temperaturer vilket gör den möjlig att odla i olika delar av Sverige.

Odling av regnbåge sker främst i nordvästra Götaland, västra Svealand, Västerbotten och längs Höga Kusten i Västernorrland. Odling i kalla vatten bör undvikas då tillväxten kan påverkas negativt. Detta gör att landets södra och mellersta delar lämpar sig bäst för odling. Att odling förekommer även i Norrland (exempelvis i Storuman och Lycksele och vid Höga kusten), trots temperaturmässigt mindre gynnsamma tillväxtförhållanden, är sannolikt mer ett utslag av att det finns ett miljömässigt utrymme än att det skulle finnas några andra naturgivna fördelar. Även maximalt utnyttjande av andra odlingsfaktorer än snabb tillväxt gör att odling av regnbåge i norr är lönsam.

Svenska produktionsvolymer är blygsamma i jämförelse med andra nationers. Globalt produceras 730000 ton regnbåge i odling med Chile som största producentland. I Europa är Frankrike, Norge, Danmark, Italien och Spanien stora producenter. Även Finland producerar betydligt mer än vad Sverige gör. Den största producenten i vår närhet är Norge som 2011 producerade ca 54 000 ton. Antalet regnbågsodlingar som producerar sättfisk har varit konstant det senaste decenniet. Produktionen från dessa går främst till utsättning i put-and-take vatten för sportfiske och ger därigenom en viss stabilitet åt företag som odlar sättfisk.

Sverige saknar sedan början av 1990-talet ett nationellt avelsprogram för regnbåge i matfiskodling. Detta i motsats till Finland och Norge där det satsas på ambitiösa avelsprogram som leder till en kontinuerlig förbättring av odlingsmaterialen. Till viss del skulle svenska odlingar kunna tillgodogöra sig avelsframstegen genom import. Det finns emellertid en risk att man då hamnar i andra hand, vilket skulle kunna påverka de svenska regnbågsodlarnas konkurrenskraft negativt i förhållande till andra länders odlare. Om regnbågsodlingen ökar i Sverige bör frågan om organisering av avelsprogram baserat på urval för viktiga produktionsegenskaper aktualiseras.

Prenumerera på denna RSS-feed