Övriga arter

Ål

odlingsarterIdag produceras det ca 90 ton ål årligen i Sverige. Ålodlingen i Sverige baseras på att vildfångade yngel föds upp i odling eftersom artificiell reproduktion ännu inte är möjlig. Ålen kräver höga temperaturer för god tillväxt och därför används idag recirkulationssystem för att vara sparsam med energi. Den europeiska ålen har under de tre senaste decennierna minskat drastiskt och dagens bestånd utgör endast 1 % av det som fanns på 1960-talet. Orsaker till beståndsminskningen har inte fastställts, men klimatförändringar, föroreningar, förlust av habitat och hög dödlighet vid turbinpassager har nämnts som möjliga faktorer. EU-kommissionen har framfört att inom en snar framtid kommer ålen inte att vara en exploaterbar resurs om inte åtgärder vidtas som förbättrar överlevnad och reproduktion. Mot bakgrund av ålbeståndets utsatta läge och behovet av åtgärder kan framtiden för odling som baseras på vildfångat material förefalla osäker. Framtidsutsikterna för ålodling kan dock förändras i positiv riktning om man lyckas utveckla artificiell reproduktion för denna art, ett område som fokuseras speciellt i EU:s nuvarande forskningsprogram. 

Abborre

Odling av abborre sker idag i mycket liten skala i Sverige. Det krävs stora forsknings- och utvecklingsinsatser om produktionen ska kunna utökas. Det finns ett intresse att odla abborre som en nischad produkt men för att erhålla en god tillväxt på abborren krävs höga vattentemperaturer vilket medför höga driftkostnader. Initiativ för att odla abborre har tagits bland annat i Belgien, Frankrike och Irland men någon egentlig kommersiell produktion av arten har ännu inte skett i Europa.

Gös

Gös är en uppskattad matfisk men liksom abborren är den svårodlad och har stora krav vattentemperaturer. För att odling av gös ska kunna bedrivas i större skala behövs även här stora forsknings- och utvecklingsinsatser. Större delen av odlingsverksamheten är idag inriktad på uppdragning av yngel samt utsättning. Odling av gös för utsättning har även visat sig vara bra ur miljövårdssynpunkt. Genom att sätta ut gös i näringsrika sjöar där växtplankton frodas och bidrar till syrebrist, kan betestrycket från allätande fiskar på djurplankton minska och trycket istället öka på växtplankton samtidigt som näringsämnen kan tas ur systemet i form av vuxen gös.

Mer i denna kategori: « Skaldjur
Högst upp