Starta Vattenbruk

Den svenska lagstiftningen kräver att den som avser starta vattenbruksverksamhet har tillstånd för verksamheten. Samtliga vattenbrukare är, oavsett om de tänker odla fisk, kräftdjur eller blötdjur och oavsett odlingsvolym, skyldiga att ansöka om tillstånd enligt fiskerilagstiftningen innan verksamheten kan påbörjas. Ansökan enligt fiskerilagstiftningen prövas av länsstyrelsen. Många gånger krävs dessutom dispens för strandskyddsbestämmelserna. Fiskodlare är dessutom skyldiga att ansöka om tillstånd enligt miljölagstiftningen, med undantag för fiskodlingar med en foderförbrukning understigande 1,5 ton per år. Ansökan enligt miljölagstiftningen prövas av länsstyrelsen eller kommunen, beroende på foderförbrukningen. Fiskodlare som nyetablerar matfiskodling ska också förprövas för djurstallar enligt djurskyddsförordningen.

Nedan följer korta sammanfattningar av några av de lagstiftningar som är aktuella vid start av vattenbruksverksamhet. För mer utförlig information, kontakta närmaste länsstyrelse.

Fiskerilagstiftningen

All vattenbruksproduktion oavsett vad man odlar och oavsett hur mycket man odlar måste ha tillstånd enligt fiskerilagstiftningen. Bestämmelser om utplantering och odling av fisk m.m. finns i förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. För att sätta ut fisk (begreppet fisk omfattar även vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur), flytta fisk från ett vattenområde till ett annat eller för att anlägga och driva en fiskodling krävs tillstånd av länsstyrelsen.

Miljölagstiftningen

Vattenbruksverksamhet lyder under miljöbalken och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, vilket innebär att verksamheten nästan alltid måste tillståndsprövas eller anmälas.

Från och med 1 januari 2008 gäller följande gränser för när odlingsverksamheten skall tillståndsprövas respektive anmälas:

• Fiskodling eller övervintring av fisk med en förbrukning av mer än 40 ton foder per år måste tillståndsprövas hos länsstyrelsen (Prövningsnivå B enligt förordningen).

• Fiskodling eller övervintring av fisk med en förbrukning av mer än 1,5 ton foder per kalen-derår (men max 40 ton) måste anmälas hos kommunen (Prövningsnivå C enligt förordningen).

• Fiskodling med en förbrukning av max 1,5 ton foder per kalenderår kräver vare sig tillstånd eller anmälan, men lyder ändå under miljölagstiftningen, och kan vid behov inspekteras och stängas om den bedöms bryta mot miljöbestämmelserna.

Flödesschema vid prövning av fiskodling enligt miljöbalken

Epizootilagen (1999:657) reglerar förebyggande och bekämpning av allmänfarliga smittsamma djursjukdomar.. Vid misstanke om smitta ska Statens Jordbruksverk och länsstyrelsen underrättas, samt Statens veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinären och de kommunala nämnder som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk ska även Fiskeriverket underrättas. Utöver de EU-förordningar som reglerar införsel av djur till EU finns även förordningen om införsel av levande djur mm (1994:1830) som syftar till att förebygga att smittsamma eller ärftliga djursjukdomar kommer in i landet, förhindra en inplantering av utländska djurarter som är skadliga för landets fauna, samt tillgodose djurintresset. Jordbruksverket är det myndighet vilket det åligger att utföra de uppgifter som faller på behörig myndighet. I Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk hälsoövervakning av odlad fisk (SJVFS 1994:94) anges villkor för registrering av och obligatorisk hälsoövervakning i anläggning med odlad fisk. Syftet med det obligatoriska fiskhälsokontrollprogrammet är hälsokontroll och förebyggande smittskydd. Fiskodlingens ägare eller den som ansvarar för verksamheten vid fiskodlingen skall årligen före odlingssäsongens början anmäla att han bedriver sådan verksamhet. Anmälan skall ske till länsstyrelsen. Bestämmelser om frivillig kontroll av odlad fisk och odlade kräftor finns i Jordbruksverkets föreskrifter om organiserad hälsokontroll av husdjur (SJVFS 1993:42). Den frivilliga kontrollens syfte är att genom förebyggande åtgärder förhindra uppkomst och begränsa utbredning av smittsamma och miljöbetingade sjukdomar hos odlad fisk och odlade kräftor. Alla odlingar av fisk och kräftor får anslutas till kontrollen. Anslutningen till det frivilliga fiskhälsokontrollprogrammet är i vissa fall ett krav för att få bedriva verksamheten.

Djurskyddslagen

Djurskyddslagen (1988:534) avser vård och behandling av husdjur och försöksdjur, den omfattar även andra djur om de hålls i fångenskap. Lagen syftar till att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom, lagen omfattar även djurförsök och regler vid tävling med djur. Jordbruksverket får meddela föreskrifter. För ny teknik finns ett krav om förprövning, på samma sätt som för djurstallar. Särskilda regler finns för transport och slakt av djur. Kontroll och tillsyn enligt djurskyddsförordningen förs från den 1 januari 2009 över till länsstyrelsen från kommunerna. Länsstyrelserna får komma överens om att överföra offentlig kontroll mellan sig och Jordbruksverket får meddela föreskrifter om hur kontrollen ska bedrivas och samverkan mellan kontrollmyndigheter

Livsmedelslagstiftningen

Även livsmedelslagstiftningen är aktuell för verksamhetsutövaren. Övergripande bestämmelser om livsmedel finns i livsmedelslagen (2006:804). Livsmedelsverket har enligt livsmedelsförordningen (2006:813) befogenhet att utfärda närmare föreskrifter inom en rad områden. Livsmedelslagstiftningen skall tillgodose två huvudsyften. De livsmedel som säljs får inte vara skadliga, smittförande eller annars otjänliga till människoföda. Konsumenterna skall dessutom kunna lita på att märkningen av varorna är riktig. Den som hanterar livsmedel yrkesmässigt är ansvarig för sina produkter. Inom livsmedelsområdet utövar Livsmedelsverket den övergripande centrala tillsynen medan den kommunala nämnden, vanligtvis miljö- och hälsoskyddsnämnden, bedriver tillsyn inom den egna kommunen

Tillsyn och kontroll

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för all tillståndspliktig fiskodlingsverksamhet i länet, om inte tillsynen överlåtits till kommunen. Länsstyrelsen ska föra ett register över fiskodlingar i länet. För att hålla detta register aktuellt skall fiskodlingsföretaget varje år anmäla till länsstyrelsen om och var verksamheten kommer att bedrivas kommande säsong. Länsstyrelsen kontrollerar att medgiven odlingsvolym inte överskrids och att fiskodlaren även i övrigt följer de villkor som finns i tillståndet. Livsmedelslagstiftningen i primärproduktionen är tillämplig från det att fisken sätts in i odlingen till dess att den slaktas och transporteras till nästa led, vilket innebär att den även omfattar uppfödning, behandling, foderhantering upptagning, sumpning och strupskärning som sker ute på fiskodlingarna inför slakten. Länsstyrelsen har därför möjlighet att kräva att en verksamhet följer ett av myndigheten fastställt egenkontrollprogram även om verksamheten inte är kopplad till någon godkänd livsmedelslokal, det vill säga fiskodling eller musselodling. Livsmedelsverket är ansvarigt för klassificering av upptagningsområden, öppning och stängning av vattenområden med avseende på bakteriell kontaminering och förekomst av algtoxiner i musslor, liksom tillsyn på enskilda odlingar och lokaler där musslor bearbetas. Näringen har tillsammans med Livsmedelsverket tagit fram ett allmänt egenkontrollprogram (ett program för att säkra livsmedelssäkerhet och redlighet). För att detta skall kunna användas av odlarna krävs dock viss utbildning av odlarna. Livsmedelsverket bedriver normerande tillsyn genom att besöka anläggningar som är under regional eller lokal kontroll och genom detta granska dessa myndigheters opartiskhet, kvalitet och enhetlighet. Den normerande kontrollen har hittills inte berört primärproduktionen utan enbart avsett förädlingsanläggningar av vattenbruksprodukter.

Komplicerade processer

För den som enbart bedriver vattenbruksverksamhet är flera olika myndigheter inblandade och flera olika regelsystem styrande för verksamheten. Tillstånd krävs enligt såväl både fiskerilagstiftningen som enligt miljöbalken, dessutom krävs deltagande i fiskhälsokontrollen. När ryggradsdjur är inblandade berörs även djurskyddsregler. Därigenom är såväl Fiskeriverket, Länsstyrelsen, Fiskhälsan FH AB som Jordbruksverket inblandade. Ifall ansökan om tillstånd överklagas blir även förvaltningsdomstolar inblandade. För den som dessutom bedriver beredningsverksamhet tillkommer dessutom krav i livsmedelslagstiftningen, då blir antingen Livsmedelsverket eller kommunen inblandad. När det gäller avfallet som genereras på fiskodlingar och beredningsanläggningar tillkommer krav som följer av Jordbruksverkets föreskrifter. För en liten företagare är det mycket regler att sätta sig in i och hålla sig uppdaterad med, samt många myndigheter att ha kontakt med – utöver alla de andra regler och myndighetskontakter som krävs generellt för alla företagare. Regelförenkling och minskad byråkrati är därför viktiga målsättningar för att vidare expansion av det svenska vattenbruket ska kunna förverkligas.

För att minska krånglet och förkorta handläggningstiderna finns det som önskemål att införa begreppet ”en dörr in” vid tillståndansökan samt att ansvaret för tillsyn av vattenbruk överförs till regionala inspektörer, som är specialiserade på området. Vattenbrukets ställning som egen näring bör markeras genom att de avsnitt som rör vattenbruk samlas i de författningar som reglerar fiske och vattenbruk.

Referenser

SOU 2009:26 Det växande vattenbrukslandet 

Olsson, B. Handbok i Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) för fiskodling